..visst låter det dramatiskt och det var det också. Opiater.. begriper inte att nån skulle vilja droga sig med sånt… än mindre nu efter att ha upplevt en smärta som slår det mesta, från att få en kniv genom handen till pankreatit och peritonit, en smärta som kändes som om man blivit flådd från topp till tå. Och flera läkare visste inte vad det var eller ens att det fanns! Tur att en syster på smärtkliniken räknade ut vad det var och utbildade läkarna en del där. Efter den resan och avgiftning… fyra typer antibiotika inklusive Tamiflu (så nu är man väl impregnerad inför vårens fågelskådning) och en märklig förlamning i diafragman som gör det svårt att sova på natten då det blir svårt att andas om jag ligger ner. Känns som att få en tajt plastpåse över huvudet. Lungkapaciteten är nere på 50% så jag blir lätt andfådd. Men det finns positiva saker! Tumörerna har generellt sett fortsatt minska i storlek trots att de blivit fler. Det ser ut som om jag får en sommar till! Retfullt är att jag inte kan fortsätta med cytostatika med platina, mina neuropatier (skadade nerver) gör att rörlighet, reflexer och känseln påverkas samtidigt som det gör vidrigt ont. Och så tål jag morfin (en opiat) dåligt som sagt. Nu på Öland! Så länge jag kan gå och hjälpligt hålla kikaren så ska jag skåda fågel! Och lära mer Guds fantastiska skapar verk!
kent1958 - när livet förmörkas av sjukdom 