Oro i natten

Hmmm… det känns i kroppen, den där skiten de häller i. Mängder av klor? Luktar så när man bastar. Funderar inte på mig egentligen. Oscar och Lena lillebror med familj som också förlorat många och snabbt. Vänner förstås – med olika prövningar… men Lena mest, överlägset mest… så snäll, så omtänksam, så orolig för de nära att det blir vansinnigt irriterande ibland. Hur ska det gå? Hon har en underbar son, ja! Den största glädjen han kan ge mamma är att fullfölja sina planer… ut i världen,  ge av sig själv för andras skull, om inte i Dominikanska Republiken så i något annat land där behoven är stora. Men jag vet… ensamheten kryper under skinnet. Outsäglig, outhärdlig i perioder. Hoppet har hon om nåt annat. Nåt bättre. Vänner har hon många. Jag kanske oroar mig i onödan??? Fågelskådning är en ventil! Att hjälpa andra splittrar tankarna. Men ibland ner i oro, inte ångest, en oro och sömnlöshet. Måste gå igenom mina mantran: ords 17:22, Jes 41:10, Jes 33:24, Jes 25:8, Upp 21:3,4

Funderar på Lars Larsson… läkare, fågelskådare som nyligen dog i bukspottkörtelcancer… fanns där ett hopp trots allt? Hos denne svensk som gett svenska namn åt alla världens fåglar. Expert på fåglars släktskap. En sak vet jag han hade inget emot en minnesstund vid Sibyllas jaktstuga i Ottenby! Han liksom jag känner trygghet av kikarens tyngd kring halsen. Att låta sig fångas och fascineras av förändringen i naturen under året, att se dessa flygande skapelser som på något gram fett kan flyga 100tals mil! Helt ekologiskt tillverkat dessutom. Ser fram emot att få fortsätt våra resonemang….

Alive efter nattens egenmedicinering…

Jag har tagit min andra omgång palliativ cytostatika nu trots att jag hade lite feber före. Feber är jag van vid och aantibiotikan sprutar snart ut ur öronen. Ett krav på att jag skulle få cellgifter var att jag var antibiotikafri och hade tillräckligt med vita blodkroppar men inte heller allt för höga värden.
Första dagarna efter förra omgången var underbara! Kortisonet jag fick i samband med cytostatikan tog ned svullnaden i mellangärdet (epigastriet mer korrekt – lever segment 4a 4b ungefär) och febern men sen sket det sig. 39.7 och in till sjukhuset och i med bredspektra antibiotika värre, Invanz, tacksam för det för den har varit effektiv tidigare (fick den när de lagt in en patient med Clostridium difficile ribotyp 027 i samma rum som mig när jag hade Meronem – Invanz är verksam mot C.d också).

Jag fick delegation att själv ge mig antibiotika i porten jag har i axeln, i våras, de trodde inte det fanns nån mer i Sverige som hade det, men det tror jag. renlighet – sunt förnuft – vetskap om vad som kan gå fel – och lite handlag så fixar vem som helst det menar jag. Men inget fusk för då går det ILLA – slangen slutar 2 centimeter från hjärtat och där vill man inte få in bakterier eller annat skräp. I vart fall har jag mellan sjukhusperioderna tagit Pipericillin och Meropenem hemma vilket varit en befrielse. 3 ggr per dygn ska det tas. Skytteltrafik till sjukhuset var det före. Så på senvåren och sommaren har jag kunnat skåda fågel tillsammans med min fru Lena. Och vid något tillfälle tagit antibiotikan ute i fält, välsteriliserad om händer förstås.

Jaja det blev en liten ifyllnad till vad jag skulle skrivit tidigare…

INATT – mild frossa – 39.1 och stigande…ska jag åka in eller inte… 38.5 var ju gränsen som var satt…
Näää jag skiter i det! Gör jag det riskerar jag nästa omgång cytostatika och dör jag så gör jag det. Tog 12 Betapred och 2 Alvedon eftersom jag inte hittade några ibumetin ipren som jag som redan har leverproblem tål bättre. Tror knappast Alvedon eller paracetamol hade blivit godkännt idag om det skulle registrerats då det har stor leverpåverkan och tvingar levern att producera ett smärtstillande ämne.

Febern gick sakta sakta ner och jag klarade mig med 20 mg Targiniq (35mg Morfin ungefär). Idag “smärtfri” och “feberfri” 37.5 (normalt 36,7). Sannolikt maskerar kortisonet febern ska kolla crp i slutet av veckan och kortison kan maskera det också. Har bett om ett procalcitoninprov som inte maskeras av kortison (kanske dumt gjort i perspektiv??? Kan ju få resultatet att behandlingen avbryts.

Jag märker att krafterna sinar på något sätt. Jag märker att Lena lider av det och Oscar. Han är ju bara 21 och ja faktiskt ganska känslig innanför det modiga skalet… Är oerhört tacksam att han skaffat sig en stark tro på Gud efter långa studier av bibeln. En enorm styrka han får att klara såna här prövningar att inom 8 år förlora mormor, farmor och farfar och snart pappa.

Alive!

Otroligt nog! Tråkigt nog orkar jag inte mentalt hålla fast vid de strategier jag ganska snabbt satte upp. Kanske den viktigaste… INGA KOLHYDRATER. 99% av all cancer måste ha god tillgång till kolhydrater.  ALLA ANDRA CELLER KLARAR SIG MED FETT OCH PROTEIN! Tom i lilla Sverige pågår ett litet forskningsprojekt. Tyvärr är de nog inte tillräckligt strikta. På universitetkliniken i Wurzburg har man gjort en jättefin stor studie med häpnadsväckande resultat. Dessutom finns en mat lista man kan utgå ifrån. Metformin (mycket forskning men utanför behandlingsregimerna) funkar inte på min cancer enligt ett 20000:- kronors prov jag skickade till Grekland där mina blodceller filtrerade för att få fram fria cancerceller. Odlade invitro (provrör) och uppdelade i hundra burkar som utsattes för mängder av cytostatika hormoner biologiska preparat samt en del från alternativmedicinen som markörer. När jag visade det i Sverige blev det tyst. Sen kom kommentaren ” så här skulle man alltid göra” men landstinget betalar inte trots att detta sannolikt innebär stora besparingar pga att man slipper gissa och pröva olika cellgifter.