Ja så bar det sig inte bättre åt än att jag kom högst upp på berg och dalbanan. Förutom ett vansinnigt kliande och en träningsvärkssmärta utan dess like i hela torso var hela upplevelsen kittlande. Från att ha varit gul från topp till tå, väl passande i en riktig horror movie, till att bajsa offwhite färgad sörja och kissat mörkbrunt med neongult skum till att man får tillbaka sin egen grisskära hudton, se Bajset få någon färg och kisset att tappa färgen, yes han är inte dålig den där knivmannen Robert! Biliburinhalten minskade stadigt, så i fullständig enhet togs Tazocinet bort och in med trimsulfa och Flagyl… ett dygn senare 39,1°C.
Ned för backen igen alltså för att fångas uppav… Tazocin och Vancomycin…. men är rälsen fastskruvade??? Biter det ordentligt eller fortsätter infektionen att täppa igen stentarna med var? När i så fall? Hur förstår jag, tror jag. Vad det innebär också, tror jag . De som lever kvar får se. Hoppas rälsen håller! Denna gång också, för i så fall kan det möjligen bli en trevlig fågelvår! Just nu tickar det så där spännande som när man åker sakta upp för stora backen på Balder. Tick-tack, tick-tack,
kent1958 - när livet förmörkas av sjukdom 